Man kan verkligen säga att jag kickstartade min första dag, trodde det skulle bli lugnt och att jag mest skulle gå bredvid. Så var icke fallet.
Direkt innanför dörrarna frågar en glad tjej om jag är den ”nya”. Jag svarar att jag var det, och får genast en stor påse ballonger som ska blåsas upp.
Alla springer omkring och fixar. Det är tydligen någon slags barnaktivitet idag, och allt ska vara klart till öppningen vid tio.

Efter en timme så säger den glada tjejen till mig att gå ut till chefen för att hämta en uniform. Ulrika som chefen heter är också hon av det glada slaget.
Efter jag har fått på mig kläderna, som faktisk var riktigt bekväma, så får jag en ordentlig rundvandring. Ni kan inte ana hur mycket det är att hålla reda på.
Fritösen, tidsknappar, klockor, milkshake-maskin, kaffemaskin och kassasystem. Tänker att jag aldrig kommer att lära mig detta. Ulrika lugnar mid dock snabbt. Man lär sig tydligen en station i taget. Renlighet och städning lär man sig tydligen direkt för det blir min första uppgift: tvätta händerna, städa och plocka undan ute i restaurangen.

Efter två timmar är jag tydligen redo för min nästa station. Direkt till kassorna. Jag trodde att man kanske skulle få vara någon vecka på varje station för att lära sig, nej här går det undan.
Vi det här laget var kön hur lång som helst och alla sprang omkring i väldans fart men ändå fullt koncentrerade på uppgiften. Jag fick gå jämte den glada tjejen jag träffade när jag kom. Kände mig mest i vägen samtidig som jag försökte komihåg allt hon sa. Snurrade rejält i huvudet av knappar för meny och tillbehör av alla de slag. Kön växte och det kändes lite som helvetet på jorden.
Så var det dags för min alldeles egna första kund, det gick så långsamt och jag gjorde säkert fel tio gånger och fick fråga de andra i kassorna bredvid.
Jag hade lite tur då min första kund var en lika virrig som mig. Kan bero på att hon hade fyra barn som ändrade sig hela tiden. Vi löste det tillsammans.
Efter några kunder gick det betydligt bättre… vi pratar efter tio minuter här.
De flesta beställer dock exakt samma sak, BigMac & Co med Cola.
Resten fick jag snällt fråga de andra om. Tur att de hade namnbrickor på sig för jag hade inte haft tid att hälsa ordentligt på någon.

Sedan blev jag jätteförvånad. Det var dags att bytta till hamburgarstation.
Man gör tydligen så för att det inte ska bli långtråkigt och för att man inte ska slita ut sig. Sedan ska ju vem som helst kunna hoppa in där det behövs.
På denna stationen var det jättestressigt, men på ett helt annat sätt. Här kunde man fråga heltiden och alla hjälpte varandra. Lite enklare men mycket snabbare tempo. Jag brände mig direkt på en fritöskorg och fick en liten lektion i hur man vänder en korg med strips på effektivast sätt.

Plötsligt var dagen slut. Jag fattar inte hur det hade kunnat gå så snabbt. Tempot är troligtvis svaret. Man hade helt enkelt inte tid att tänka på om det var roligt eller tråkigt. Ulrika kom in och kramade mig och sa att detta var eldprovet. Klarar man första dagen så blir allt lättare sedan. Och det var sant.